Ridtur. Explosion, lite träning....

Onsdagens ridtur blev en "rackartur"! Ja, vi hade sällskap av Granar och duktiga Matilda. De båda valackerna var så fulla i energi och bus. Men turen blev fin ändå! Vi red en hel del skog och tänk vad fort det har torkat till. Inte läge för underbart mjuka skogsgalopper, men ändå. Att få andas in vårluften med skogens alla dofter. Fridfullt. När vi väl kom ut på grusväg kunde de inte låta bli, sladdstart i S-kurvan och tävling hela vägen upp. Jag driver inte på, utan Eðall får ge det han orkar och vill. Viljan är så mycket större med sällskap, men grundkondissen är inte lika stor som Granars, som såklart "vinner".

Vi klarar ändå av att få en töltsträcka i en fin, lagom nerförslut. Jag är jättenöjd. Matilda ser. Ögonvittne finns.

Sista biten ber jag Matilda hålla lugnare tempo. Grusvägen är fortfarande mjuk i svackor. Då får jag se hur Granar nästan exploderar! Matilda håller honom och måste tvära över vägen, då kommer hela bakdelen upp: han vill verkligen iväg! -Nu kan du släppa! ropar jag, för jag ser att backen håller... även den lilla sötisen Eðall brallar och lyfter på rumpan i en energikick ... vi ger järnet!

Det är ju en form av träning även en tur som denna. Det viktiga är att inte låta hästen bestämma NÄR den får starta galoppen, det bestämmer jag. Det är ju en form av lydnadsträning. Det är fint att lägga in trav på lämpliga sträckor och att klättra på skogsvägar ger fin smidighet och styrka.

Ni kan inte gissa vilken energi de två hade kvar när de släpptes i hagen.. önskar jag haft kameran framme. De skutta och galoppera och busa och rusa tillsamman med Grani som denna dag fick vara kvar i hagen. Vilket gäng. En rödblack, en skimmel, en mörkbrun. Granna tillsammans. Det kan jag lova!

Nedan bilder från hösten 2011 på de två rackartygen :o