En fin bild från 2009 har jag fått av Åsa. De är Edall och Arvakur som visar hur underbart det är med sommar och fri tid att leka. En fin påminnelse denna ruskiga vinterkväll/ första advent, när stormen viner och ruskar i husknuten. Det finns annat än hårt väder. Det finns värme och har man vänner så är man lyckligt lottad. En kort ridtur igår, med sol och kraftig vind som fick oss att vända. Kände kraften i vädret. Kände kraften i hästen. Naturens krafter. Så vilda. Kan någon av dem tämjas helt?
Första advents morgon börjar när det dagas med vattníng och matning av hästar. Vinden piskar och regnet strilar över mig där jag står dubbelböjd och skurar vattenkar. Sjön bortom hagarna är inte så inbjudande idag, inte ens vacker, bara mörk och svart. Längtar inte till sommaren. Den kalla årstiden sitter i blodet, på något underligt vis. Det är ett måste för själen. Inte dvala, bara lite lugnare vardag, eller inte?
Går ut en kvällstur med maken och Raya (Schnauzer). Smhi säger att det är 11 m/s, så ingen av oss njuter av promenaden. Annars kan ett frisk vind och lätt regn kännas välgörande. Inte ikväll, inte för Raya eller mej. Eller maken. Första ljuset lyser. Det är advent!
