Reportage: Mormorsgården

Som i en saga ligger Mormorsgården där. Med Harefjorden som fond och bullerbykänslan är påtagligt, då små röda hus och gårdar ligger lite här och lite där, utspridda på behörigt avstånd.  Gärdesgården omsluter gårdsplanen med sina små stugor och magasin.

Nutid ger sig till känna: flertalet bilar och en hästtransport skvallrar om att här pågår aktiviteter av annat slag än när den vackra värmlandsgården var ung.

När jag kliver ur bilen möts jag av en trevlig gårdshund. Glad, viftar välkomnande på svansen, utan att vara påträngande.

 

Monica öppnar dörren och ropar: -Välkommen! Ja, jag känner mig välkommen till gården som andas vänlighet, naturlighet och harmoni. Stämmer väl överrens med företagets affärsidé: ”… djuren hjälper oss att hitta balans och harmoni”.

Jag tar en egen liten rundvandring runt gården och hagarna, tätt följd av min nya följeslagare Nikita, Schäfertiken.

Lite bus mellan Smári och Fleygur.

Riddararós fra Ríp, kallad Rita. En härlig ridhäst med kvalitet.

Fina Smári från Smärslid med färgen rödblack, den karaktäristiska röda ålen syns väl på ryggen.

Lugna, förtroendeingivande ögon.

 Väl fungerande lösdrift ger hästarna frihet att vandra omkring, att söka skydd i ligghallen eller busa med varandra. Det är 6 Islandshästar och en Shetlandsponny. Solen skiner och takdroppet ger vårkänslor. Riktigt vinterhåriga är dessa djur som lever ute året runt. Mjuk päls och snälla ögon. Lugna, väluppfostrade. Ja, här blir man lugn och avstressad. 

Dagens besökare är själva upphovet till Mormorsgården; de egna barnbarnen anländer för att få en ridtur i det härliga vädret. Minstingen på snart två är redan ”ryttare” sedan ett halvår tillbaka. Det ska börjas i tid. Här finns ingen nedre gräns för att få prova på att rida. Små barnsadlar med handtag framtill erbjuds, så kan dina barn sitta och hålla i dig, då kan de även få prova att rida här.

Barnbarnen är på plats, väntar otåligt på ridturen.

Annicas vita katt är på besök. Även en av gårdens katter är vit.

I den stora huvudbyggnaden huserar Monica med två hundar och några katter, fyra stycken, tror jag det var. Småhusen är till för barn och barnbarn. En gäststuga finns även för ridsugna gäster att övernatta i. På gårdstunet finns gungor och klätterställningar som besökande barn gärna uppsöker. Här är det fri lek som gäller. Klappa katter och hundar, rida eller bara borsta en häst eller två. Att bara vara, som det så enkelt heter. Något som många av oss har glömt bort hur man gör.

Monica gör oss sällskap och kastar boll med hundarna som gärna springer efter, gång på gång.

- Ge mig bollen! säger Monica. Nova är lydig.

Nova, fokuserad på bollen.

Hon visar upp hästarna och beskriver sin verksamhet med en kort slogan: en hästgård i tiden. Hon syftar på att vi lever i en tid av stress och psykisk ohälsa. Därför är det bra att då och då återvända till naturen och koppla av, leva i nuet och njuta av hästarnas härliga magi. Här får man komma och bara vara med hästen, borsta den, leda den. Om man vill kan man prova på att rida. Monica riktar sig i första hand till barn och den ovana vuxna ryttaren. Har du aldrig suttit på en häst, så är det här det perfekta stället att prova. Hästarna är lugna, de är inte så höga (nära till backen), du får någon som leder hästen tills du känner dig trygg. Man kan rida i paddock (inhägnat område) eller gå en liten skogspromenad.

Monica är själv islandsryttare sedan 25 år tillbaka. Hon inger trygghet och säkerhet, med henne kan du även boka in hel- och halvdagsturer i naturen om du är van ryttare. Då ingår matsäck och vilopauser under turen. Garanterat en avstressande naturupplevelse.

Annica, yngsta dottern, är här för att träna sin häst. Den enda av hästarna som är ”privathäst” och inte lånas ut. Fleygur är född i Monicas flock och inriden av Annica. Han har en spännande färg och vacker hållning. Ett framtida tävlingsämne?

 

Annica och Fleygur.

Ett innerligt förhållande är lätt att få till sin islandshäst.

Barnen är med och hämtar hästar och borsta med små borstar som är lätta för barnhänder att hålla. Meningen är att Shetlandsponnyn ska vara barnhäst idag, men det är för isigt runt gården och han har inga broddar så det får bli de äldre islandshästarna som tjänstgör idag.

Klart man får vara med och hämta hästen om man vill.

Här får alla lära sig om skötsel och annat runt hästen. Men Monica hjälper alltid till.

Monica sadlar och de två barnbarnen lyfts upp. Av minerna att döma är det två nöjda flickor som lugnt följer hästarnas rörelser.

Visst är islandhästen liten, men ser rätt stor ut med de små på ryggen.

Islandshästen är klok och har ett trevligt lynne.

 

Vi får se Annica och Fleygur visa tölt, den gångart som islandhästen är mest känd. Han håller undan för hundarna och fotografen. Vackra Fleygur med flygande man!

Det är så kul att få rida tillsammans med Monica och Annica. Efter förra säsongens ridäventyr tillsammans med dem kan jag varmt rekommendera en ridtur på Mormorsgården.
Garanterat bra mot stress och som Monica säger: -Att rida regelbundet ger god fysisk träning och en känsla av välbefinnande. Välkommen till Mormorsgården!



 

Härliga vinter

 

 

Mina vänner, nu var det ett tag sedan. Har inte glömt er, såklart. Mitt arbete tar mycket tid just nu, men sötishästen kramar jag varje helg. Eðall har inga skor, går på vintervila, men nu är det bara 2 veckor tills Gerds Hovslageri kommer hit. Det ska bli så härligt att få rida igen!

 

Ser att hästarna, som går på lösdrift och har det bra, börjar bli uttråkade. De gillar ju att "arbeta" och stimuleras, se annat än insidan av hagen, trots att den är stor och har underbar utsikt ;)

 

Stora snöflingor dalar ner. Det är vinter. Det är vackert. Älskar varje svensk årstid!

Hälsning

Ridtur med bror, 2008

Idag var tanken att rida i snö. Gick inte så bra, gick inte ens att bila i snö. Oplogad väg till gården och min låga bil har ingen möjlighet att ta sig dit. Och jag erkänner, min kondition är inte så stor så jag orkar pulsa i snö 4 km och sedan rida.. suck. Jag måste börja träna. Nyårslöfte? Njae....

Bläddrar bland gamla bilder och hittar ovanligt ridsällskap på gammal bild. Den 14 juni 2008, var vi ute på tur. Min bror och jag. Tänk att jag lyckades lura med honom. Hagelskur och hästar som självmant sökte skydd under trädens utsträckta grenar. Andreas rider på fina Askja som idag ägs av Inger Axelsson. Askja är moder till Gunvors häst Grani. Lite släkthistoria är alltid spännande :)

Med oss har vi, som många av er ser, Frida och Berit, troget ridsällskap i många år. Dock inte denna höst, då annat tagit tid. Men till våren se, då ska vi rida tillsammans igen! Och kanske vi får med oss bror igen? Han ser ju rätt cool ut. :)

 

Ridtur/lektion med Nina Karlsson

Kallt, vackert, strålande!

Det är -10 grader, solen strålar, snön gnistrar och hästarna frustar förnöjt. Fåren smiter och vi får valla in dem i värmen i ladan. De idisslar sitt hö och är nöjda. Tjocka lager med kläder och vi får besök på gården av Nina Karlsson. Eller jag menar NINA KARLSSON! Förlåt för att jag skriker men det är ett glädjetjut! Tänk vilken kunskap som bor i denna hästmänniskan. Och öga för ryttarens brister och styrkor. Och glad är hon och skrattar så det smittas. Och vem vill inte bli smittad?

Idag har både jag och Gunvor fått lärdom och tips för vår fortsatta förvaltning av det hästmaterial vi besitter... haha.. det blev högtravande men det krävs i just det här sammanhanget, känns lite högtidligt och inte för att det är första advent.
Nina Karlsson + hästar =  magi. Det har vi ju redan läst i Säffletidningen ;)

-Å, tjejer, förlåt för att jag lägger ut den här skrattbilden men den är ju så underbar. Speglar hur kul vi har haft det idag. Röda o mosiga av kyla och asgarv. Tack till er båda! Så kul dag och lärorik!

ps. Idag har jag och Eðall gått på tygel, vi har töltat massa, vi har lösgjort nacken. Han frustar och jag ler mitt bredaste leende! Nu töltar Eðall t.o.m i hagen. Han har fattat hur man gör, helt enkelt. Nina som red Eðall säger att det är en fin häst, och säger Nina det så är det det! Fint betyg till Åsa Sörlins uppfödning.


 

Granar och Eðall i vinterns speciella ljus.

Granar från Knutshyttan, gårdens isbjörn, så go´ och härlig att rida.

Kurs med Lisa Rist

Underbart med hästkurs!

Kurs i november den 24, 2012. Då vet man aldrig hur vädret blir. Vi hade en makalös tur.. inget regn, solen sken magiskt över dimmorna, vackert.!

Det var lärorikt och skoj, precis som det brukar. Känns lite som några fler polletter ramlade ner ;) ... Nu Töltar VI (mer). Inte konstigt att jag är glad!

Jag och Gunvor värmer upp i solen inför vår lektion med bästa Lisa Rist. Nu är det tredje gången vi kursar för henne. Duktig och noggrann i sina instruktioner. Rekommenderar henne varmt som instruktör!

 

Jag startar upp med markövningar. Backa och få Eðall att komma "ända in" till mig. Följa mig vid axel, göra små volter och stopp, "minilongering". Allt för att stärka vårt samarbete och befästa mig som ledare. Kul och jag märker att Eðall blir mer uppmärksam på mig.

 

Jag fortsätter med att träna töltförebyggande med samling och inkortning, göra många halter och tempoväxlingar. Gunvor får andra instruktion och tränar på sitt med fina Grani. Tänk vad Grani har blivit mogen i år! Duktig.

 

Mitt på kursdagen fick vi trevlig besök! Maria med sina otroligt söta telningar, varav den äldre fick låna gården barnsadel och Annicas fina Fleigur. Det ska börjas i tid.

 

Tack också till Maria som dokumenterat dagen (tack också till ni andra som bar omkring och fotade med min mobil :)

 



 

Lisa ger individuell hjälp till alla, här är det Göran. Det är fint att vi kan samlas så här och få hjälp oavsätt vilken nivå man är. (Jag har den lägsta nivån i detta härliga gäng)!

 

Gemenskapen är viktig. Fika, sopplunch och mycket prat om islandshäst, såklart. ! Nedan Lena med sin fina Blesi.

 

Monica har en otroligt bra sits, och fina Dimmalimm har hon också! De genomförde ett fint ridpass som var roligt att se.

 

Den här fina bilden på Annica och Fleygur, med solens strålar i fonden får avsluta kursrapporten.

 

-Tills nästa gång ska vi träna och åter träna så skillnaden blir enorm.. eller hur Eðall?